Tyvärr verkar jag ha hakat upp mig på psykologins olika synsätt - särskilt det psykodynamiska och därmed Freud. Jag tycker inte om Freud, dels för hans människosyn är så bitter och dels för att allt det han påstår har avgörande roll för hur vi är som personer går emot mig.
Det började med utvecklingen, klarar du övergångsfaserna som barn (blöja till potta, krypa till gå, hemma till skola osv.) klarar du dig som äldre, annars är det illa. Jag kröp baklänges. Nu är Freud emot mig ännu en gång.
Drömmar sägs, enligt Freud och det psykodynamiska synsättet, vara budskap från det undermedvetna. I drömmar ska symboler och bilder uppstå, dessa ska sedan tolkas till något riktigt djupt som avslöjar oss som personer och våra tankar som sådana varelser. Drömmar ska dessutom vara en kombination av rester från dagen adderat med önskningar om vad vi vill. Gör en analys på följande: Jag drömde om mjölkmustascher inatt. Rakt upp och ned, mjölkmustascher.
Är detta en röst från mitt undermedvetna som vill att jag ska släppa mina hämningar när det kommer till att dricka mjölk? Eller är det en symbol för att jag i själva verket är otroligt manlig och har alla förutsättningar för att leva ett betydligt manligare liv med hårväxt i ansiktet? Eller är det i själva verket en djupt grundad önskan om att få uppleva fler mustasch- och skäggbeklädda människor - eller färre sådana? Kanske är det någon okänd feministisk ådra inom mig som förkastar allt vad män och mustascher heter och egentligen vill ha en kvinnopatriarkat på jorden? Eller har det varit så att jag under gårdagen vandrat omkring med en mjölkrand på överläppen?
Eller kan det vara så att Freud bara var lite för bitter för sitt eget bästa? Eller är det kört för min del? Är det så att mitt baklängeskrypande nu orsakar mig en skäggväxt i form av vätska inom en snar framtid. Eller har jag helt och hållet avsaknad av djup i mina tankar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar